Svar på tal.

Alltså seriöst. Du tar åt dig av allt jag skriver, men du bryr dig inte?! Vad är det du vill säga till folk när du säger att jag skriver sådana saker om dig? Nej, jag ska inte anmäla dig för mobbning pågrund av någon bild. Jag vet ärligt talat inte vart du har fått det ifrån. Så du får gärna sluta tjata om det.

Och skriver jag inte att det handlar om dig, eller saker vi gjort så du VERKLIGEN kan känna dig träffad. Ta då inte åt dig? För då är det förmodligen inte till dig, eller om dig. Jag har skrivit det många gånger nu, men det verkar inte fastna. A l l t h a n d l ar i n t e o m d i g s o m j a g s k r i v e r o m .

ALLTSÅ! ;
- jag ska INTE anmäla dig för mobning :s
- nej, jag ljuger INTE. Inte ljugit för dig en enda gång.
- JA, folk säger att jag ljuger. Men dom kan inte svara på
VAD EXAKT jag ljuger om.


Men, sanningen kommer väl ikapp så småningom.

Jag kan också spela.

Många nya personer jag träffar kan inte se mig som den personen jag igentligen är. Jag är glad, sprallig och inte alls intresserad av träning och vad jag äter. Men det är en utsida, en utsida som skapar problem sen när dom får reda på mitt inre. Och jag är inte öppen av mig, jag vill inte berätta mina problem. Därför söker dom sig till andra, som har fått fel uppfattnig, om ALLT! Därför, får jag stå ut med skiten - alltså att jag ljuger. Men sanningen är, jag ljuger inte. Jag vågar bara inte stå för personen som jag är på insidan, och är det konstigt? Jag skämms över mig själv. För vem vill igentligen må såhär? Vem vill spy upp all mat, och vem vill skära sig djupt?

Ni kan inte förstå, ni kommer aldrig förstå. För ni blundar, stänger av öronen och vänder ryggen till. Sen står jag där. På ruta ett, tillbaka till ensamheten. Tillsammans med rykten, falska saker. Och bullshit.

Sen finns det vissa stjärnor, som kan se igenom mig. Dom älskar mig för det, dom skapar sig en egen uppfattning om mig, och börjar faktiskt älska mig. Det är er jag vill tacka, det är ni som är värda att kallas människor.


Du är som en snorunge!

Vi behöver inte vara kompisar, vi behöver inte ens prata med varandra om det är det du vill. Jag bryr mig inte, det verkar somom jag klarar mig bra utan dig faktiskt. Men vi kan ju visa att vi är i den åldern vi är, och inte hålla på med småbarns fasoner. Så himla barnsligt! Jag tycker vi ska ge fan i varandra, och du ska växa upp.

Det är nästan så jag inte ska svarar dig nästa gång,visar att jag mognat mer än dig.

Nyare inlägg
RSS 2.0