Knarkare, en gång föralltid.
Men sen när man blir äldre då, man kanske börjar gymnasiet och vill testa lite saker. Man testar att röka lite, se vad som händer men inte planerat att fastna. Man man gör det ändå. Man slänger ut flera tusen i månaden på att få sitt begär uppfyllt och man tappar många människor efter vägen. Men sen, då händer det något. Man får plötsligt hjälp med sitt beroende, man ser ljuset igen och man vet att snart är jag fri - jag är fri från "detdär som aldrig skulle hända mig". Men sen då, ska man anses som en knarkare eller ska man få en chans till?
Jag anser inte att knarkare är dåliga personer eftersom jag vart där själv, och jag hoppas att man kan få en ny chans. Men jag vet hur det är själv, och alla vill inte ge en den chansen. Det är inte alls som vill testa, och jag minns att jag sa 'det är för dom inte vågar' jag vet inte - ni kanske inte vågar, eller så vågar ni stå imot.
Men vad står man imot? Knarket eller? Är det bara det. Eller är det att "inte bli som dom jävla knarkarna som sitter där borta"? Jag har ingen aning, men för mig är även en knarkare människa.
Alla människor är bara människor och då gör man fel val i livet ibland. Men alla val man gör leder ändå till den person man är, sen får man välja själv om den personen är bra eller dålig för man kan fakisktt inte tycka om varenda jävla människa på jorden.
Att pröva på knark är kanske inte det bästa man kan göra för det kan få väldigt trakiska koncekvenser, men det gör en inte till en sämre människa ibland kan en människa bli om inte mer underbar när den väl har kommit ur det. Sen finns det tyvärr de som inte kommer ur det och knarkar sönder hjärnan och DÅ kan det vara farrligt att umgås med den personen men de ska fortfarande behandlas som vilken människa som helst.
Det är vad jag tycker, take it or leave it. Men att man knarkar gör en inte till en sämre person. Det finns människor som inte knarkar och som är gör ba mycke värre grejer.
