Var rädd om ditt liv.
Precis som rubriken, var rädd om ditt liv. Du lever bara en gång, och du har ingen aning om när du tar sista andetaget. Kanske när du är i skolan, påväg till matsalen - kanske när du är påväg hem från en kompis en vanlig måndags kväll eller varför inte, just nu? Vi människor tänker alldeles för lite på våran hälsa, och vi tänekr för lite på döden. Visserligen är det inget man ska gå runt att tänka på, dygnet runt. Men innan man börjar med en diet, kanske man kan sätta sig ner och fundera vad det innebär?
Jag är en av alla, alla miljoner tjejer som lever med anorexia. Och allt började som en vanlig elak diet. Jag tänkte bara gå ner max 2 kilo, men dom 2 kilona slutade som 20. Nu ligger jag -25 på ett år. Jag har ingen synlig anorexia, jag gillar inte att visar den och det finns dom som ser värre ut än mig. Men bara för att jag inte ser ut som dom, som man kan se på google om man söker på anorexia - så lever jag med samma tankar.
Folk kan skriva i sina bloggar "idag hoppade jag över alla måltider för att istället dricka vatten och vara ute och springa 5 kilometer" & "caffe latte istället för mina måltider". Även om dom kanske bara skriver det för att ha något att skriva om, för att folk ska reagera så ger det andra folk chanser, chanser som kan förstöra deras liv.
Man får höra i skolan, att droger är farligt och rökning/snusning är absolut inge bra. Men varför berättar ingen om anorexia? I en klass på 25 personer lever en med tankarna, kanske i hemlighet, kanske inte. Men ändå kan fittiga tjejer, som ser bra ut sitta och säga högt "jag vill inte äta mat idag, då blir jag tjock". Tänker vi inte på andra? Tänker vi på oss själva, och inget mer?
Fick jag en chans, skulle jag spola tillbaka mitt liv. Jag vill så gärna vara rädd om det, men det är lätt att vara efterklok. Men tänk på det, ni som inte är där. Lev erat liv, ät en chipspåse för mycket och drick dendär colan ni vill ha. Bry er inte om tjejer som säger att man blir tjock av mat, det blir man inte. Våga gå imot strömmen, ät- som om det vore sista gången. För ni vet inte, dendär måltiden kan vara eran sista.
Jag är en av alla, alla miljoner tjejer som lever med anorexia. Och allt började som en vanlig elak diet. Jag tänkte bara gå ner max 2 kilo, men dom 2 kilona slutade som 20. Nu ligger jag -25 på ett år. Jag har ingen synlig anorexia, jag gillar inte att visar den och det finns dom som ser värre ut än mig. Men bara för att jag inte ser ut som dom, som man kan se på google om man söker på anorexia - så lever jag med samma tankar.
Folk kan skriva i sina bloggar "idag hoppade jag över alla måltider för att istället dricka vatten och vara ute och springa 5 kilometer" & "caffe latte istället för mina måltider". Även om dom kanske bara skriver det för att ha något att skriva om, för att folk ska reagera så ger det andra folk chanser, chanser som kan förstöra deras liv.
Man får höra i skolan, att droger är farligt och rökning/snusning är absolut inge bra. Men varför berättar ingen om anorexia? I en klass på 25 personer lever en med tankarna, kanske i hemlighet, kanske inte. Men ändå kan fittiga tjejer, som ser bra ut sitta och säga högt "jag vill inte äta mat idag, då blir jag tjock". Tänker vi inte på andra? Tänker vi på oss själva, och inget mer?
Fick jag en chans, skulle jag spola tillbaka mitt liv. Jag vill så gärna vara rädd om det, men det är lätt att vara efterklok. Men tänk på det, ni som inte är där. Lev erat liv, ät en chipspåse för mycket och drick dendär colan ni vill ha. Bry er inte om tjejer som säger att man blir tjock av mat, det blir man inte. Våga gå imot strömmen, ät- som om det vore sista gången. För ni vet inte, dendär måltiden kan vara eran sista.
Kommentarer
Trackback
