.

 

ja, vi är ihop - igen. Igentligen gjorde väl inte båda slut, jag gjorde slut pågrund av att han inte kunde ta en diskussion med mig om vad jag tycker är jobbigt osv.. Han satt bara vid bordet och ignorerade mig nästan hela kvällen. Sen kom han in till mig och började plötsligt att prata, efter att jag sårat mig själv tillräckligt mycket.
Och jag sa ju 'vi blir ihop igen när du lär dig att prata'. Och så blev det ju, vi pratade - även om jag inte fick ut så mycket av det. Men huvudsaken var att vi pratade om det.

Så jag (som alltid) frågade bokstavligt talat chans på han igen. Fast vi ser det inte som "att börja om" utan vi har snart varit ihop i 9 månader. 6 bra månader, och 3 mindre bra. Men jag ångrar fortfarande inte tiden, och jag vet att vi kommer få det så himla mycket bättre - bara jag inte säger vad jag vill och tycker.
Bara lever med vad han säger, lär mig att leva ensam o allt detdär.

Sådär ja! Nu behöver ni inte fråga. För vi är ihop!