.

Hur ska man göra igentligen? Vad är kärlek, och hur vet man att man är kär? Det pirrar inte i magen, men jag vill inte leva utan han. Jag kan inte se ett liv utan honom, men så har det ju varit innan också. Och jag har klarat av det. Men ändå, jag klarar inte ens av tanken - ska jag ha kvar honom, eller lämna honom.

Nu när jag inte går i skolan så gör jag inget annat än och är hemma, hemma och hemma. Det finns inget att göra, jag känner ingen. Visst, jag förstår att han måste sköta skolan. Jag begär inte att han ska vara hemma för att jag är det. Men när han inte ens kan vara hemma under helgerna, då börjar man fundera.

Idag skulle han skjuta, vara till sin pappa och sen på jägarmöte - självklart får han åka. Det är saker som hör till hans hobbey, saker han måste göra. Men sen sa han att om han åker tidigt så är han hemma tidigt, alltså åkte han direkt imorse när vi vaknat. Jag hade planerat att göra mat tills han kom hem, vid tre. Klockan gick, och nu är hon halv fem. Han skickar inte sms, han ringer inte - så när fan ska maten vara klar?!

Sen hade han skrivit att jag var snäll som gjorde mat åt honom i Torsdags, men vadå? Är det enda gången jag gjort mat?! Som svar skrev jag att jag brukar ju göra mat åt honom, och som svar tillbaka fick jag att det var han som gjorde maten oftast. Ja, när jag gick i Karlstad fick han göra maten. Hur skulle jag kunna göra mat och sköta skolan samtidigt? Jag åkte sex på morgonen och kom hem sex på kvällen, klart han får göra maten då.

Men annars då? När jag får sitta ensam i timmar och vänta på att han ska komma hem, gör han maten då också? Jag tål inte allt beröm han kräver av migm han verkar inte se att jag faktiskt oc¨kså gör en del i dethär förhållandet. Vad får jag av han tillbaka? Inget känns det som.

Han klagar på att vi inte pussas så ofta, men kan inte han pussa mig först? Finns det en lag på att tjejer ska pussa först?! Jag blir delad av dethär, och igentligen så gör det mig depprimerad. På riktigt.