.

Vi lever alla på samma planet, den snurrar lika mycket åt oss alla. Sen beror det på hur vi vill se den, vill vi se den som om den drar ner oss, så varsegod. Se det så, jag ser jorden som en fotboll som sparkas sönder. Det verkar så enkelt, men ändå, men ändå så är det så obegripligt svårt.

Jag känner för att skriva idag, skriva poesi och göra något med mitt liv. Raka av mig håret, byra identitet och flytta dit jag inte känner någon. Jag vill bo kvar här, vara den jag föddes som och låta mitt hår vara. Jag är delad, dubbelmoral. Det är fem steg bakåt två steg fram. Jag vet inte hur man andas längre.