.

Ja, jag vill inte att dethär ska misstolkas pånågot sätt. Ni som förstår texten fattar, ni som inte gör det, jag ligger på botten, men det finns en speciell person som får mig att vilja gå vidare. Jag trodde aldrig att det skulle hända.

Jag skriker ut mitt hat fan jag orkar inte vänta, jag ställer mig upp och går nu, tror du att jag skämtar? Jag känner bara hat, för livet vad är det? Livet är bara svårt och jag har ingen behörighet. Ta min hand, ta mitt skratt och visa mig vägen. Ska jag förklara mitt liv med ett enda ord? Döden. Kan du stoppa mig så akta skarpa högern, jag andas den luften som du redan andats här, jag går på den stigen som du redan vandrat på. Jag känner ditt namn när regnet är som skarpast. Du håller i min själv och jag har fastnat, så greppa om mig hårt och släpp aldrig taget. Jag står vid din sida, till det sista andetaget.