.

Jag har aldrig, aldrig i helat mitt liv gått upp två timmar innan vad jag borde för att gå och möta en kompis. Men vet ni, det känns bra. För det är så äkta kompisar gör. Så nu ska jag dra mig bort mot Hagfors pizzan, osminkad i pjamas för att Angelica inte visste om att vi började vid elva. Men hon ska få bo här hos mig, tills vi börjar iallafall. Kan jag få göra mig iordning medans hon leker med Kiwi, som är för hopplös så man kan inte sova. Men det är väl så när man är en liten kissekatt.

Jag är tillbaka alldeles snart igen. Och mobilen är med.