Att skriva blogg
Hur svårt kan det vara att skriva blogg? Jag har faktiskt ingen aning; detta är mitt första försök. Allt jag vet om bloggande är följande:
Ska man lämna ut hela sitt liv till omvärlden? Ska man skriva om ett särskilt ämne? Ska man skriva recensioner?
Jag funderar på att vara ärlig. Jag funderar på att skriva om sanningar – och det jag inte vill berätta om mig berättar jag inte. Jag funderar också på att ljuga. Att bygga upp en slags historia, en saga, om en påhittad person som verkar verklig. Kanske ska jag kombinera de två? Kanske är det osanningen som gör sanningen spännande – kanske är lögn den krydda som ger den sanna berättelsen smak?
Jag vill veta hur man lockar folk till sin blogg. Jag vill att mina ord ska fastna, jag vill att mina ord ska förstås och verka intressanta. Folk ska tänka på just min blogg, reflektera över min blogg, läsa min blogg. Jag vill nå ut. Det skulle vara häftigt, fränt, overkligt att nå ut. Till den stora massan.
Mina tankar går till livet. Till mig, mitt liv. Att presentera mig själv ger mig alltid ångest – likt en presentation man gjorde på spanska i klass sju:
Hur fånigt låter det inte, ta bara mitt namn – Kitty– man kan ju tro att jag är en katt bara genom att läsa mitt namn en gång. Det ser bara lustigt ut. Jag bor i Hagfors. Jag har en bror.
Vad säger det om mig? Inget. Hur ska jag skriva, för att orden ska säga något om mig? Jag vet inte. Det är kanske därför jag har startat en blogg – en lång presentation av mig, mitt liv, allt jag står för, allt som jag ser, allt som jag tänker. Allt jag vill berätta för dig. Och resten.
Det är något som drar mig till bloggandet, jag har känt det länge. Tjäna pengar, självklart, ger söt smak i munnen. Tjäna pengar på mina egna ord, mitt egna liv. Fast det finns någon annan drift:
Varje gång jag fattar pennan (ursäkta, öppnar Word) och börjar forma egna ord ryser jag. En pirrig känsla som sprider sig ner över benen, likt små spindlar ända ut i fingrarna – det är en känsla av någon slags makt, en makt att säga vad jag vill. Ofta känner jag att jag kan skriva, att jag vet hur jag vill forma orden, vilken känsla de ska förmedla. Varje känsla, varje händelse, varenda liten detalj kan jag beskriva i ord, jag vet bara inte hur – varje gång jag sätter punkt dyker hundra nya vägar upp i min hjärna och jag vet inte vilken jag ska välja. Ska jag skriva om min arbetsplats; en tom Yoghurtflaska och en lika tom Pringlesburk plus högen av papper under vilken min röda tröja skymtar?
Ska jag skriva om den gången jag opererades, fick missfall eller fick min diagnos., eller om min resa till London (som jag kommer att resa till så fort jag växt till mig, fått pengar och känner att NU,nu ska jag åka) ?
Jag kommer alltid tycka det är svårt att berätta vem jag är, vem jag var, vem jag vill bli. Alla förändras – ständigt – på gott eller ont. En människa är djup. En människa är, likt de mörkaste, tystaste havsdjup, omöjlig att utforska helt och fullt.
Så vad vill folk veta om mig? Vad har jag, som skulle kunna intressera andra?
Det är precis det jag är intresserad av.
Att skriva blogg
Kitty Westlund.
- Väldigt många skriver blogg
- Väldigt många tjänar pengar på sin blogg
Ska man lämna ut hela sitt liv till omvärlden? Ska man skriva om ett särskilt ämne? Ska man skriva recensioner?
Jag funderar på att vara ärlig. Jag funderar på att skriva om sanningar – och det jag inte vill berätta om mig berättar jag inte. Jag funderar också på att ljuga. Att bygga upp en slags historia, en saga, om en påhittad person som verkar verklig. Kanske ska jag kombinera de två? Kanske är det osanningen som gör sanningen spännande – kanske är lögn den krydda som ger den sanna berättelsen smak?
Jag vill veta hur man lockar folk till sin blogg. Jag vill att mina ord ska fastna, jag vill att mina ord ska förstås och verka intressanta. Folk ska tänka på just min blogg, reflektera över min blogg, läsa min blogg. Jag vill nå ut. Det skulle vara häftigt, fränt, overkligt att nå ut. Till den stora massan.
Mina tankar går till livet. Till mig, mitt liv. Att presentera mig själv ger mig alltid ångest – likt en presentation man gjorde på spanska i klass sju:
Hola
Me llamo Kitty
Vivo en Hagfors
Tengo uno hermano
Hur fånigt låter det inte, ta bara mitt namn – Kitty– man kan ju tro att jag är en katt bara genom att läsa mitt namn en gång. Det ser bara lustigt ut. Jag bor i Hagfors. Jag har en bror.
Vad säger det om mig? Inget. Hur ska jag skriva, för att orden ska säga något om mig? Jag vet inte. Det är kanske därför jag har startat en blogg – en lång presentation av mig, mitt liv, allt jag står för, allt som jag ser, allt som jag tänker. Allt jag vill berätta för dig. Och resten.
Det är något som drar mig till bloggandet, jag har känt det länge. Tjäna pengar, självklart, ger söt smak i munnen. Tjäna pengar på mina egna ord, mitt egna liv. Fast det finns någon annan drift:
Varje gång jag fattar pennan (ursäkta, öppnar Word) och börjar forma egna ord ryser jag. En pirrig känsla som sprider sig ner över benen, likt små spindlar ända ut i fingrarna – det är en känsla av någon slags makt, en makt att säga vad jag vill. Ofta känner jag att jag kan skriva, att jag vet hur jag vill forma orden, vilken känsla de ska förmedla. Varje känsla, varje händelse, varenda liten detalj kan jag beskriva i ord, jag vet bara inte hur – varje gång jag sätter punkt dyker hundra nya vägar upp i min hjärna och jag vet inte vilken jag ska välja. Ska jag skriva om min arbetsplats; en tom Yoghurtflaska och en lika tom Pringlesburk plus högen av papper under vilken min röda tröja skymtar?
Ska jag skriva om den gången jag opererades, fick missfall eller fick min diagnos., eller om min resa till London (som jag kommer att resa till så fort jag växt till mig, fått pengar och känner att NU,nu ska jag åka) ?
Jag kommer alltid tycka det är svårt att berätta vem jag är, vem jag var, vem jag vill bli. Alla förändras – ständigt – på gott eller ont. En människa är djup. En människa är, likt de mörkaste, tystaste havsdjup, omöjlig att utforska helt och fullt.
Så vad vill folk veta om mig? Vad har jag, som skulle kunna intressera andra?
Det är precis det jag är intresserad av.
Att skriva blogg
Kitty Westlund.
Kommentarer
Trackback
